Ofta säger vi ju att "underbart är kort", och kanske ligger det en hel del i det talesättet.

För när vi är helt närvarande i nuet, och det känns som om att tiden står stilla samtidigt som den flyger fram, det är ju då som vi verkligen njuter fullt ut. När det varken inte finns något tidigare eller något senare. Bara här och nu.

 

Att vara fullkomligt närvarande i stunden kan vara svårt, iallafall till en början. Men det är som med med det mesta, övning ger färdighet.

 

Barn är experter på den biten. Att helt och fullt hänge sig åt leken och bara vara i nuet.

Igår e.m hade jag en såndär i-nuet-upplevelse. Jag satt i bilen påväg hem från jobbet, det var fredag, hela helgen låg framför en, bra musik strömmade ur högtalarna i bilen och jag liksom bara njöt av att vara där och då. Det var en härlig känsla.

 

Jag anser att leva i nuet hänger även ihop med att uppskatta även de små sakerna. Om man försöker uppskatta även den minsta upplevelse/sak så tror jag att man också kommer att känna sig lyckligare. Less is more som det så bekant heter.

För om jag verkligen försöker att finna de små stunderna då jag känner mig genuint lycklig, och verkligen omfamnar stunden, då kan jag nog också känna mig lycklig även för det lilla.

En soluppgång/nedgång där solen målar hela himlen röd-orange-rosa.

En stund i tystnad ute på bron en stilla sommarkväll.

När jag och dottern leker och tiden tycks flyga fram.

Kaminen som knastrar och värmer kropp och själ.

Att betrakta skogens skiftningar.

Att stanna upp och insupa stunden, vad det än må vara.

I slutändan är ju nuet det enda som vi garanterat har.

Hur gör du för att fånga nuet?