Uppdatering inifrån sjukstugan
Hej från sjukstugan. Hur mår ni?
Här är det nästintill oförändrat läge för mig 😔 lite, lite förbättring med smärtan. Dock har även doft- och smaksinnet nu försvunnit, så det är verkligen inget vidare.
Måste säga att vad fattigt livet är utan dofter och smaker!
Och jag som tycker så mycket om mat och njuter så av att äta god mat, och för att inte tala om alla bakverk 🧁🎂🍪🤤 Tänk vad mycket man saknar så fort det inte finns där längre 😥
Men vi får hoppas att det är övergående, och att de två extremt viktiga sinnena kommer tillbaka snarast!
Igår var maken och dottern iväg och gjorde ett test, och idag kom resultatet: maken är positiv även han (inte helt oväntat) men dottern är negativ, tack och lov! 🙏🏼❤
Maken känner mestadels av feber och rosslig i halsen, så symtomen är verkligen så olika.
Tänk va, lite drygt 1 år har vi levt med Covid-19 runtomkring oss på alla möjliga sätt, och när jag tänker på hur världen skulle ha sett ut om inte Corona hade existerat så är det nästan lite svårt att föreställa sig, då man nuförtiden tyvärr är så pass van vid att Covid-19 finns och existerar i allra högsta grad 😔😥 Tänk vad lite vi egentligen vet om den här sjukdomen, läskigt är det verkligen.
Jag skrev litegrann igår i kalendern om mitt mående, så att jag kan gå tillbaka och läsa senare, och såhär står det:
Torsdag 9 april 2021:
Det känns overkligt och obehagligt att säga att jag har Corona. Sjukdomen som vi har varit så rädda för i över 1 års tid att få, och helt plötsligt så har jag insjuknat i den. Den läskiga och komplett oberäkneliga sjukdomen där ingen av oss varken vet vem som kommer att drabbas, eller hur hårt en kommer att drabbas. Tacksam över att jag lever, och tack och lov inte har drabbats alltför hårt 🙏🏼
Öm i kroppen. I huden. I huden och på huden. Känns som om att stora blåmärken täcker kroppen då minsta lilla rörelse kan göra ont. Likadant med kläderna, känns som om att de skaver på kroppen. Mestadels ont på ryggen och runt höfterna. Huvudet känns lite trögt, man går som lite i dvala. Känner att jag tappar ord. Ord som jag vet med mig att jag kan och vet, finns inte där längre. Värst var det nog i onsdags den 8 april med både smärtan och gröten i huvudet. Idag har jag förvisso kvar en del smärta och framförallt öm i huden, dock börjar orden ramla tillbaka ett efter ett 🙏🏼 det går inte snabbt inte, men det går nog framåt iallafall.
Men hur som helst, det hade kunnat vara så mycket värre. Jag känner att man får vara tacksam för det lilla, som i sig, och i det långa loppet är det stora.
Hoppas att ni har en fin fredagkväll 😊
