Som rubriken skvallrar om så handlar det här inlägget om dagen med stort D- Internationella kvinnodagen!

 

För mig är det här en dag som har kommit att betyda mer och mer för mig personligen ju äldre jag blivit, och speciellt när jag själv fått äran att bli Mamma.

 

Idag minns jag bl.a tillbaka till den här dagen för en sisådär ca 10 år sedan. Jag var mitt uppe i att utbilda mig till barnskötare på Komvux i Stockholm (där jag bodde på den tiden), och i samma klass som mig fanns det andra kvinnor från världens alla hörn + ett fåtal män. Och vi hade alla som ville fått berätta (i början av veckan) om vad den här dagen betydde för en själv och hur man ev. brukade fira denna dag runtom i världen.

Och jag minns det så väl, det var liksom då som det gick upp ett ljus för mig, jag fick nog någon typ av aha-upplevelse tror jag, om hur ofantligt STOR denna dag är, och hur mycket den betyder för kvinnor runtom i världen.

Jag minns att flera tjejer i klassen sa att deras födelsedagar firades inte alls lika stort som internationella kvinnodagen gjorde.

 

Så den 8 mars 2011 hade alla som ville i klassen tagit med sig något hembakt, något som brukae ätas i deras/min familj till födelsedagar/bemärkelsedagar/högtidsdagar och självklart även till internationella kvinnodagen. Och det var verkligen så mysigt! Vi satt där allihop i klassrummet på den här dagen som har kommit att betyda och (betyder!) så ofantligt mycket för så många!

Och ni må tro att det var gott det vi åt! Så, så gott det var! 😍

 

Så varenda år sedan 10 år tillbaka, när det bokstavligt talat gick upp ett ljus för mig💡

har jag firat/uppmärksammat den här dagen.

💪 Firat- allt som kvinnor före mig har lyckats åstadkomma genom blod, svett och ett jävlar anamma!

💪 Uppmärksammat- allt som fortfarande (sorgligt nog) är en del utav vardagen för många kvinnor runtom i världen. 

💪 Samt sjävklart även hyllat och (fortfarande hyllar i allra högsta grad!) alla kvinnor som banat väg genom att inte ge upp, inte vika sig, inte låta sig förminskas, inte låta sig tystas. Starka kvinnor som säkerligen känt sig rädda, sköra och inte lyssnade på för fem öre både en, två och tre gånger, men som ändå fortsatt kampen! Som för vissa blev en kamp om liv eller död! 
Vissa endast genom sin blotta existens- som kvinna.

 

Vi har kommit en bra bit på vägen, men vi har en lång bit kvar till ett jämställt samhälle, och en jämställd värld!